En tävlingsfri helg men inte en träningsfri helg. Detta har LVG-sektionen gjort i helgen.
Lördag [Sportchefen]:
Idag skulle det köras ett Fiere pass. Ett såndant brukar vara strax över 3h men innehålla fartökningar, ryck, attacker, etc. Med andra ord så ska man se stjärnor när man börjar närma sig hemmet. Trodde bara det skulle bli jag & JV idag då AW körde Hjälmaren runt. Men vem dök upp om inte MTB fantomen Doktorn, och racer hade han också
Turen bestämdes till Nora via Hammarby. Blåste riktigt hårt idag. Väder prognosen under morgonen sa 8-9m/s men ibland kändes det bra mycket mer. kantvinden vart förödande för mig. Hade riktiga strypben sedan torsdagens bergs intervaller och hamnade tidigt i kris. Doktorn var på hugget & körde bra. I Nora vart det sedvanlig Statoil fika. I ingången på Hittorpsbacken kastade jag loss, men stog som en stolpe efter ca 100m. Hemfärden rullade på fint i lite högre fart anförd av JV. Doktorn fortsatte att streta på bra & bjöd på några vassa spurter mot slutet. JV påstår dock att han fick höra den berycktade Dr pusten mot slutet
Nästa helg mönstras det upp för Kinnekulle loppet. Då kommer det garanterat svida i bena. Där ställer vi våra förhoppningar till Wahlstedt. Får se hur länge man själv hänger med där i backarna…
Söndag [Jonas]:
Vi träffades som vanligt, OP klockan 10:00. Solen sken och de tuffa grabbarna körde barbent som alltid men jag valde benvärmare eftersom jag redan leder ”stekarligan”. Trots olika målsättningar enades vi om att träna tillsammans, tiden går så mycket fortare och dessutom blir det så mycket roligare. Sportchefen, ville bättra på brännan, dricka kaffe och träffa Doktorn/Karin. Andreas ville rulla lite lungt eftersom som gårdagens äventyr satt kvar i bena. Jag själv har spenderat större delen av veckan på tåget därför ville jag straffa bena.
Vi tog sikte på Garphyttan och körde som vanligt ut via Frösvidal. Även idag blåste det ordetligt vilket resultarade i kantvind längs Frösvidalsvägen. Jag kände mig rätt och pigg och kastade upp upp/ned kedjan på 53/16 och trampade på men Andreas vägrade att vika ned sig och Sportchefen satt med på hjul. Jag visste att det bara var en tidsfråga innan Sportchefen skulle börja gnälla. Hälleby passerades och vi susade även igenom Frösvidalsallen och ingen sa ett ord, kors i taket. Väl framme i Frösvidal började ovannämnd att gnälla med det struntade jag i. Han som bara ville rulla sa inte ett ord men vid kaffet nämnde han något om farten.
Väl framme i Garphyttan så åkte vi kors och tvärs i Sanatoriesluttningen tills vi provat alla vägar i båda riktningarna, sedan fortsatte vi upp till Ånnaboda. Väl där blev det en lång fika med mycket skråck, fick ont i revbent vid ett fertal tillfällen
. Mtb-sektionens ordförande dök upp tillsamans med damsällskap och även en vitkittad Bjarne Andersson kom trampade. Efter en kortare pratstund så blåste vi tillbaka mot Örebro och snittfaten hamnde nog runt 50 km/h, medvinden var kraftig. Trots olika målsättningar tror jag alla var nöjda och belåtna med dagens pass.
Sammanfattning [Andreas]:
Hade som sagt tänkt mig ett lugnt å fint pass idag för att få bort de tunga benen. Det blev under gårdagen lite motigt i vinden då jag körde Hjälmaren runt (aja baja med tävlingslicens å allt, det går väl inte?!) tillsammans med Johan/CK Hymer, några CK Wheelsuckers m. fl.
Hursomhelst, JV vet att vi gillar kantvindskörning (på tv) och färden mot Garphyttan väcker effektivt liv i telefonstolparna till ben. Backarna uppe i Garphyttan går ändå förvånansvärt bra, de nya mixarna av stigningarna uppskattas av både mig och Sportchefen (han mumlar dock något om ”suspendering” efter JV’s kantvindskörning…). ”Pro Tour-tempo”-hemfärden efter kaffet ger mersmak så jag bestämmer mig för att skarva på med lite mer medvindskörning och kommer hem vältajmat till Giro-sändningen. Nästa helg väntar Kinnekulle. Kram på er.